Klubbens första utflykt för att lyssna efter spelande ugglor gick till Grälviken och Nedre Skog nära sjön Stora Aspan.
Vi var 5 st som åkte mot skogen i enskilda bilar. Vindstilla och stjärnklart väder mötte oss när vi kom fram till Grälviken.
Vi stannade och lyssnade där men ingen uggla ropade.
Vi fortsatte en lien bit och stannade vid vägskälet mot Krusbo, där gick vi en liten promenad efter den väg som leder ner till Krusbo. Pärlugglan, som så flitigt hade spelat där tidigare, var nu helt tyst.
Varför tänkte vi? Stjärnhimlen var fantastisk. 0 grader och vindstilla.
Vi fortsatte sedan mot Nedre Skog, där vi gjorde ett stopp. Då helt plötsligt ropade en Pärluggla ett par korta rop. Alla fyra hörde den, men inte undertecknad då han var vänd mot ett annat håll.
Inga fler spelande ugglor hördes. Vi gjorde några stopp efter vägen, men tyst var det förutomskällande hundar som blev störda av oss. En skogsmus sprang över vägen vid Nedre Skog.
Så – mat finns det tydligen för ugglorna.
/Lars Wallström
