En grupp bestående av 3 kvinnor och 1 man samlades kring tiosnåret vid Tiskenparkeringen.
Det var fortfarande ganska ljust. Förutsättningarna för att lyssna på nattsångare syntes vara skapliga med svag vind och inte allt för kylslaget. Dock noterade vi snart att något i förutsättningarna som inte var helt optimalt. Det var cruising. Mullret sträckte sig längre än vi kunde ana.
Vi började med ett stopp vid Önsbäcksdammen med förhoppning om att få höra kärrsångarens sång och eller få se berguvens flykt i skymningen. Icke så.
Morkullan kom dock igång och patrullerade med upprepade knispande. Knorpet gick inte att urskilja ur bakgrundsmullret. Någon stenskvätta undslapp sig någon enstaka sångstrof när vi vandrade runt gruvan.
Med hopp om tystare mer stämningsfull miljö drog vi vidare till Gamla fruns väg för att höra det magiska spinnandet av spelande nattskärra. Icke så.
Här blåste en lätt kall bris. Ett skrämt rådjur flydde sin kos skällande i skymningen som nu var på väg att övergå i natt. Bullret då …? Jo då det hördes bra nere från Grycksbovägen. Vi vände tillbaka, satte oss i bilen och rullade sakteliga iväg. Vi hann inte komma långt förrän 2 grävlingar lekte tafatt i strålkastarskenet. Inte mycket till sång men kul.
Vi trängde oss ut i flödet av nattliga bilister och flydde fältet mot Backa Våtmark.
Redan när vi öppnade bildörrarna hördes en av många sävsångares tjattrande sång.
Här var det fart på sången någon beckasins svirrande stjärtfjädrar hördes nätt och jämt genom kakafonin och även sävsparven stämde in i kören.
Vi vandrade längs med dammarna allt längre in i området. Ett ovanligt ljud växte sig allt starkare
”Bytt-bytt-bytt- Byrrrrrr” En sjungande hona av vattenrall ropade enträget men fick inget svar av någon hane. Kanske är det bristen på hanar som får dem att sjunga. Har aldrig hört det i Kyrkbytjärn där man ofta hör hanar som ropar.
Månen hängde tätt över skogen och dimslöjor svepte in landskapet. Stämningen förhöjdes ytterligare av ett par ropande kattugglor den ena med tendens till drill.
Bättre än så blev det aldrig men det var riktigt stämningsfullt.
Vi kammade noll borta vid Skägghedstjärn som också var påverkat av bilar som körde på Svärdsjövägen.
Vid tvåsnåret avslutade vi med en tur över åkerlandskapet vid Främsbacka och vidare bort mot Rottneby, nu hade det börja ljusna och rödhakarnas silvriga fraser hördes från vart snår. Bilbullret hade lagt sig.
Hälsar Anders During.
