Vi blev en duo som möttes vid Kyrbytjärn kl 22:00 en ljummen sommarkväll.
Vi spanade från daldockan och kunde höra Trastsångaren som trots vind och att den föreföll sitta i stora vassen drygt 100 m bort kunde tränga igenom skrattmåsarnas skrän med sin skrapiga och kraftfulla stämma. Några sävsångare hördes också men alls inte lika aktiva. Av rördrom och vattenrall hördes intet.
Med nedvevade fönster rullade Chris och jag långsamt därifrån i hopp om att höra något spännande på väg ut mot rv 69. Det gav ingenting. Vi ökade farten mot Fäggeby. Väl framme vid Anstahyttan i Djupdalen fram mot tolvsnåret hade vinden mojnat, kanonförhållanden för nattsångare och myggen som frodas i våtmarkerna här. Först hördes en kornknarr som senare började sjunga duett med en annan individ. Vi rörde oss fram och tillbaka mellan ängen vid ladan och kraftledningsgatan för att minska myggens enerverande attacker. Vid kraftledningsgatan hördes den långsamt sjungande busksångaren sjunga ihållande. Tyvärr stör en brusande brunn lyssnandet här.
Från en smalare gata i skogen strax norr om kraftledningsgatan hördes gräshoppsångarens surr svagt. Vi ville höra den bättre och försåg oss med lämpliga plagg och myggspray för att bana väg genom älggräset.
Trots den månadslånga torkan var här en hel del dagg och myggen trotsade sprayen men nu hördes gräshoppsångaren bra. Morkulledraget var i full gång. ”Knisp, knorp, knorp, knisp” hördes med jämna mellanrum. Enkelbeckasinen malde på med sitt ”becka-becka-becka”.
Åter uppe på vägen så syntes en Hornuggla jaga över den nyslåttrade ängen närmast rv 69. Borta vid ladan hördes nu även näktergalen sjunga avlägset och sparsamt.
Det började ljusna och vi drog oss åter mot Falun. Vid ett stopp i Kniva hördes Kattugglan hoa.
Under ett stopp vid Högskolan Dalarna lät det som vi hade en kornknarr alldeles inpå oss vid ängarna nära kanalen men genom pejling med förflyttning i sidled så uppskattade vi avståndet till ca 50m.
Sista stoppet blev gamla fruns väg som visade sig vara avstängd så vi fick gå 2km. Det ljusnade betänkligt så vi var oroliga att nattskärran var färdig med sitt nattskift men icke så. Strax innan vi kom fram till kraftledningen hördes ett bekant spinnande surr.
Nöjda vände vi hemåt i gryningsljuset med ett par gökar ropandes 2 olika varianter av ”ko-ko”.
Vid tangenterna
Anders During
