Vi var 7 st. förväntansfulla (2 kvinnor o 5 män) som samlades vid Tiskenparkeringen för att åka ut i skogen och lyssna efter spelande ugglor. Första stoppet var vid Lilltorpet, där vi kanske kunde höra någon kattuggla som hoade.
Det var tyst där, men vi åker förbi på hemvägen och lyssnar där igen sa vi. Färden gick sedan mot Skog och Heden, västra delarna av Falu kommun. Vi stannade vid Grönbo, nära sjön St. Aspan och lyssnade. Stjärnklart och ingen vind men tyst i skogen. Kylan började märkas redan då. Vidare for vi mot Grälviken och Krusbo. En pärluggla hade ropat där för en månad sedan, men nu var den tyst. Vid Nedre Skog gjorde vi ett stopp egen men åter tystnad.
Vi (jag) började misströsta. Åter in i bilarna och vi for sedan mot Heden och efter vägen mot Kuså stannade vi och lyssnade o fikade. Nu var det riktigt kallt, minus 16 grader. Men tyst i skogen!
”Mitt” sista hopp stod vid Kuså. Vi stannade vid en liten väg strax efter gården där. Efter några minuter bara så ropade en Pärluggla! Alla glada och nöjda. Äntligen tänkte jag.
Platsen där vi stod (Kuså) är rapporterad i Artportalen som är belägen i Borlänge kommun, men pärlugglan satt och spelade, vad jag bedömde vid Illingsberget i Falu kommun.
Vi fortsatte sedan mot Kavelmora och stannade där en liten stund, men inga ugglor ropade. Kylan var sträng nu. Sista stoppet blev Lilltorpet där vi började, men någon kattuggla fick vi inte höra. Alla var nöjda ändå med kvällen. Bara att vara ute en kväll i mörkret har ju sin tjusning.
Lars Wallström/ledare
